theresemedmera

Grabbarna grus tar sovmorgon ihop. Har fått vara ensam uppe i säkert en timme. Och visst, jag borde väl ha gjort en massa saker som att plocka i  ordning i skåp, damma lite, tvätta toan, duscha osv. Men det har jag inte gjort. Nä, jag har ätit min frukost i lugn och ro, läst hela tiningen i ett svep och nu dricker jag en kopp kaffe framför kvalen i friidrotts-EM. Det är också saker man måste göra ibland.

Om man måste vara gammal fotbolsspelare för att få bli kommentator så anmäler jag mitt intresse direkt. Herregud vilka klyschmaskiner de är! Här är mina lite mer udda iakttagelser och reflektioner.

Vi har köpt hus. Så hej Kungsbacka, i september kommer vi!

Idag ska vi på två husvisningar. Peppar som attan. Hoppas de är fina båda två. Har äntligen lyckats söva Oskar. Det krävdes en tidig lunch för att det till slut skulle gå. Han var så trött så trött, men sova? Nej då inte han inte..

Idag så upptäckte jag att den danska serien Borgen börjat igen. Tack för SVT play så jag hann se avsnittet jag missat innan kvällens avsnit. Vilken fantastisk serie det är! Och vilken produktplacering.. Överallt designklassiker.. Nu laddar jag om inför nästa avsnitt som börjar om en halvtimme. Heja statsminister Nyborg!

Packning pågår här hemma inför Kretasemestern. Åhh så kul det är att ha barn även i den här aspekten. Lägga fram Oskars små shorts, t-shirts, pyttebadbyxor osv. Se till att vätskeersättningen, panodilen, nagelsaxen etc finns i necessären mm. Sen att plocka fram hans lilla pass (herregud bebisar har pass!! och Oskar 8 månader ska dessutom använda sitt för andra gången) Det känns som om hela packnings- och förberedelseproceduren har blivit viktig igen iom att Oskar också ska ut och åka. Himla kul är det i alla fall.

Halva nöjet med en resa är planeringen innan tycker jag. Saker som behöver inhandlas, tex solhatt, simring till lilla O, solskyddsfaktor mm mm. Kroppsliga förberedelser som att börja skrubba kroppen och ansiktet så att solbrännan får bättre fäste, gå och vaxa benen och göra en fotbehandling så att man får fina sommarfötter. Idag ska väskorna tas upp från källaren så att packningen kan påbörjas som kommer. I veckan som kommer tvättmaskinen gå varm med sommarkläder som sen ska strykas, vikasoch packas. Lördag morgon lyfter vi. Jag längtar!

Jag sitter och tittar på sändningen av rättegången mot Breivik. Jag har så otroligt svårt att förstå att mannen i bild har kallblodigt mördat så många. Och sen tänker jag även på att han har också varit en busig femåring någon gång utan något direkt ont i sig. Undrar vart det gick snett?

Just nu börjar SVTs nya serie "Född 2010". För det första så gillar jag SVT och för det andra så gillar jag den här typen av program. Hoppas därför på succé. Hade det gjorts en "Född 2011" så kanske jag hade jag kanske velat vara med. Mest för att kunna ha inspelningarna som minnen av livet under en såpass lång tid. Fast trots att jag tror att vi är en väldigt vanlig och genomsnittlig familj så är jag säker på att alla som är med kommer få utstå kritik och fårgan är om jag hade klarat det. Ja, ja inte värt att lägga energi på att tänka på det. Serien heter "Född 2010" och inte 2011.

Jag lyssnade på Alice Bah Kunkes sommarprat i höstas. Där pratade hon om att våga ställa krav även i ideella organisationer. Det tycker jag att min Friskis och Svettisförening i Mölndal borde våga göra. Förra året var jag på ett mardrömspass ledarmässigt. Hon var en total katastrof. Känn min fasa då jag inser att det är samma ledare om har passet jag skulle gå på i tisdags.. 

Nej, det behöver inte vara trådsmala, supertränade personer som leder passen. Men det kanske inte är så lämpligt att stå inör alla oss som ska vara med och trycka i sig en kexchoklad precis innan man ska leda ett pass? Verkligen motiverande..

Man kanske inte ska stå i mitten framför nästan 50 pers och säga "jag tog fel skor idag så jag har inget studs. Det blir så mycket jobbigare idag". Och dessutom säga det på ett sätt som om vi ska tycka synd om henne.

Jag tycker också det är rimligt att kunna ha som krav att ledaren själv ska orka genomföra passet och inte "skolka" från övningar. Särskilt inte när det är ett baspass...

Då merparten av de deltagande är kvinnor i övre medelålder så kanske det inte är passande med rörelser som hör hemma på en barngympalektion.

Och just med tanke på åldern på de deltagande så kanske ledaren skulle vara lite mer uppmärksam på tekniken vissa har på styrkeövningar. Det kan ibland skada mer än det gör nytta om du gör en övning på del sätt.

Detta skulle vara ett 75 minuterspass. I 20 minuter värmde vi upp.. och i drygt en kvart skulle srechningen/nedvarvningen vara. You do the math om hur länge vi faktiskt fick träna.. Jag gick när stretchningen skulle börja. OMG säger jag bara. 

Jag är en betalande kund så jag kan definitivt ställa krav och kommer göra det. Men oj, vad jag hoppas att Friskis rycker upp sig. Jag förstår den goda tanken med ledare som i praktiken jobbar gratis. Men om de inte håller måttet kanske man ska omvärdera idén? En sak är säker, jag tänker i fortsättningen kolla mer på vilken ledare osm har passet än på vilket pass det är.

Blir ibland lite förvirrad vad jag skrivit var. Har ju en Oskarblogg också som jag och J skulle skriva i ihop. Ni kan ju se hur många inlägg J gjort... Men iaf, båda bloggarna uppdateras lite då och då så om det inte skrivits så mycket här så spana in Oskars blogg.

Jag försöker vara bra på att ta tillvara på nuet även om jag är en person som gärna planera 117 steg i förväg. Men för en stund sen hände en sådan sak som var helt i nuet och som läggs i minnesbanken. Jag och Oskar i ett tyst vardagsrum alldeles själv. Han sitter i mitt knä med nappen och en snuttefilt. Vi sitter och leker lite med hans små tår och pratar lite bara. Sen vänder han huvudet in mot mitt bröst och så sitter vi bara tyst och myser samtidigt som vi tittar ut genom fönstret. Sådana tillfällen värmer verkligen hjärtat.

Den syssla som jag upprepar flest gånger per dag måste vara att ta på Oskar hans strumpor. Hur långt upp jag drar dem över eller under byxbenet så lyckas han sparka av sig dem på något sätt.. Tror jag ska börja med strumpbyxetights till honom istället. Fatta vad tid jag skulle få.

Nu är vi hemma från New York. Ett mer utförligt reseinlägg lägger jag på Oskars blogg men sammanfattningen är att det var en jättebra resa trots de tråkiga omständigheterna precis dagarna innan och Oskar är en idealisk resebebis.

Saker jag kan irritera mig på:

Oskar bestämde sig för att sova länge och därmed missar vi rytmiken. Gör inget för jag råkar vara på ett litet fixa och donahumör idag ändå. Ni vet sånt där då man dammar ganska spontant, ställer saker på rätt plats från början och inte "jag ställer den där den ska vara sen" och sen aldrig inträffar. Jag har även sprayta diverse regöringssprayer på olika ställen samt vikt en tvätt och hängt en ny. Typiskt att man inte kan vika lakan själv (eller det är mycket jobbigare) för annars hade jag gjort det och fått undan dem också. Nä, nu dags att organisera återvinningen som jag och lilleman ska gå ut med sen.

Poäng till den som sätter citatet. Men det var inte det som jag skulle skriva om. Det är nämligen så att jag fyller 30 i år. Om nästan precis ett halvår för att vara exakt. Redan nu har jag börjat fundera på hur jag vill fira denna tilldragelse. Om ni tycker jag är tidigt ute kan jag bara säga att min morbror började planera sin 50-fest som går av stapeln i juni redan i juli 2011...

Så känner jag mig idag. Är inte helt kry från förkylningen och nästäppan sitter stenhårt långt upp i näsan. Jag orkar därför helt enkelt inte leka med O på golvet där han ligger i sitt gym. Nu är han ganska bra på att roa sig själv men oj vad det dåliga samvetet bränner i mig.

I veckan tog jag ner julgardinerna i köket och satte upp nya. När jag petade in de där pinnarna som ska fungera som tyngder längst ner på panelgardiner råkade jag se in bakom elementet i köket. Det var fruktansvärt! Det var inte bara en dammråtta, nej det var inte heller två, det var som ett helt mormonsamhälle! My god vad äcklad jag blev. Tog fram dammsugaren och försökte suga ut så mycket som möjligt. Då ser jag ett föremål avslöja sig i dammet där bakom elementet.. Något nätaktigt eller? Tar en pinne och petar fram föremålet. Jorå, som rubriken kanske redan har avslöjat, det var en papiljott, komplett med en plastnål i.

Idag har jag och J bröllopsdag! Drygt 6 år tillsammans och nu 1 helt år som gifta. Och som om det inte var nog, lilleman har gjort entré i vårt liv också. Vi har det allt bra vi, J.