Nu

Jag försöker vara bra på att ta tillvara på nuet även om jag är en person som gärna planera 117 steg i förväg. Men för en stund sen hände en sådan sak som var helt i nuet och som läggs i minnesbanken. Jag och Oskar i ett tyst vardagsrum alldeles själv. Han sitter i mitt knä med nappen och en snuttefilt. Vi sitter och leker lite med hans små tår och pratar lite bara. Sen vänder han huvudet in mot mitt bröst och så sitter vi bara tyst och myser samtidigt som vi tittar ut genom fönstret. Sådana tillfällen värmer verkligen hjärtat.
Nu har lillfisen fått gå och lägga sig en stund och jag dricker eftermiddagskaffe. Också mmmmm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0