theresemedmera

Poäng till den som sätter citatet. Men det var inte det som jag skulle skriva om. Det är nämligen så att jag fyller 30 i år. Om nästan precis ett halvår för att vara exakt. Redan nu har jag börjat fundera på hur jag vill fira denna tilldragelse. Om ni tycker jag är tidigt ute kan jag bara säga att min morbror började planera sin 50-fest som går av stapeln i juni redan i juli 2011...

Så känner jag mig idag. Är inte helt kry från förkylningen och nästäppan sitter stenhårt långt upp i näsan. Jag orkar därför helt enkelt inte leka med O på golvet där han ligger i sitt gym. Nu är han ganska bra på att roa sig själv men oj vad det dåliga samvetet bränner i mig.

I veckan tog jag ner julgardinerna i köket och satte upp nya. När jag petade in de där pinnarna som ska fungera som tyngder längst ner på panelgardiner råkade jag se in bakom elementet i köket. Det var fruktansvärt! Det var inte bara en dammråtta, nej det var inte heller två, det var som ett helt mormonsamhälle! My god vad äcklad jag blev. Tog fram dammsugaren och försökte suga ut så mycket som möjligt. Då ser jag ett föremål avslöja sig i dammet där bakom elementet.. Något nätaktigt eller? Tar en pinne och petar fram föremålet. Jorå, som rubriken kanske redan har avslöjat, det var en papiljott, komplett med en plastnål i.

Idag har jag och J bröllopsdag! Drygt 6 år tillsammans och nu 1 helt år som gifta. Och som om det inte var nog, lilleman har gjort entré i vårt liv också. Vi har det allt bra vi, J.

Nu är det ju bara en månad kvar ungefär tills jag far iväg till New York igen. Imorgon är det precis ett år sedan jag och J gifte oss där. Tänk att det gått ett helt år.. Den här turen blir dock utan J. Jag, lilleman, min mamma och min minsta lillebror ska åka när lillebror har sportlov.

Ingen ursäkt längre.. Lilleman är fyra månader och äter som en häst och får därför en flaska på kvällen utöver amning. Jag kan därför lämna hemmet på kvällskvisten för att, tja tex, träna en sväng. Tycker ju att det är så kul när jag väl är på plats men vet ju redan nu att ett års bortavaro från organiserad fysisk aktivitet kommer göra mig sjukt trött och att det kommer ta lite tid (säkert flera hemska veckor!!) innan jag har något som kan kallas kondition. MEN, trots att jag redan ser svårigheterna så har jag idag tagit det första steget till att börja träna igen. Jag mailade Friskis att jag glömt bort min kod som behövs för att kunna boka pass och bad dem skicka en ny till mig...

Idag på väg hem från babysimmet (lilleman bröt inte ihop av trötthet efteråt den här gången, jej!) så tänkte jag på mitt badkar. Det där jag hade innan badrumsrenoveringen. Den där fantastiska tingesten som "det är bättre om vi tar bort och väljer duschvägg istället, så vi får in en stor tvättmaskin. Blir nog bättre när vi säljer lägenheten en dag". Tror fortfarande det var ett rätt val. Men oj, vad jag kan sakna att tappa upp ett varmt, varmt bad med skum, badkulor, brus eller whatever i, vila huvudet mot badkarskudden, läsa lite eller bara somna en stund. Mmmmm...

Snälla ni som gör påslakan, lakan och örngott och sedan säljer dem som sk "bäddset"; börja lägga i två örngott!! Det finns väl inga människor som bara har en kudde i sängen längre? Det vanligaste måste väl ändå vara att ha två? Jag och J har tom tre var. Men om vi fick två örngott som hör i ihop med påslakanet så skulle vi bara behöva ha två kuddar i sängen som inte matchar med de andra (av någon konstig anledning är de vita örngotten alltid i tvätten). Idag när jag bäddade rent så såg det så fint ut när det var nya påslakan och kuddarna som fått på sig varsitt matchande örngott. När jag seda kastade in två blommiga och ett prickigt så såg det inte lika elegant ut längre...

Nu är helgerna över (nja, trettonhelgen kommer ju nu till veckan men ni förstår vad jag menar). Vi hade en toppenjul och nyår. Fick fin paket och maten satt där den skulle som alltid.

God Jul från oss! Se vad glada vi är nu under julen!

Är vanligtvis en fras jag använder till Jocke ;-) Men den här gången gäller det mig själv. Jag har ju fortfarande inte fotat det fixade tredjerummet. Nu står det dessutom en liten julgran därinne plus massa julklappar så det ser stökigt ut igen. Men jag lovar det kommer bilder!

Nu är rummet (så gott färdigt som) färdigt. Lika fint som jag såg framför mig. Och det bästa av allt, lillens spjälsäng kommer vara lika fin där inne som jag trodde. Men ett litet tag till får han sova i vårt rum. Bilder kommer när pimpandet är gjort.

Ibland kan 11 veckor gamla bebisar bete sig lite oförutsägbart. Oftastär det ganska charmigt. Men det finns ett tillfälle då jag inte uppskattar det lika mycket. Det är när jag ska dricka mitt morgonkaffe. Om lille O vaknar precis när jag hällt upp mitt kaffe och vill äta så blir kaffet kallt = inte så gott. Men nu har jag kommit på en smart grej! Jag tar bara ungefär hälften av kaffet i kannan. Sätter mig och ser om jag får dricka upp eller inte. Om O behöver min uppmärksamhet vet jag att det finns mer kaffe i bryggaren. Om han sover så brukar jag skynda mig att ta min påtår innan han vaknar. Win win tror jag det kallas.

Träffade en liten nyföding i måndags. Himla kul att två av våra nära vänner nu fått barn 2 veckor respektive 2 månader efter oss. Men jag slogs än en gång över hur olika vi bemötts inom vården. Min förlossning verkar ha varit som en förlossning brukar beskrivas om än lite snabbare. Värkar startade vid midnatt och vid tio på morgonen var han ute. Mina vänner hade lite krångligare och/eller längre förlossningar men det är inte där skillnaderna varit. Det har varit under BB-tiden. Själva så är vi så fantastiskt nöjda med BB i Mölndal. Fantastiska barnmorskor och barnskötare. När jag går förbi sjukhuset på mina promenader ibland så får jag fortfarande tårar i ögonen av glädje för hur fina de var mot oss och Oskar. Sen hör jag om mina fina vänner som fått ett helt annat bemötande i Karlstad och på Östra här i Göteborg. Hårdhänta barnmorskor som varit amningsfanatiker, läkaren säger ditt och nästa säger datt och ingen kan säga vad som gäller. Stressad personal som inte ger någon uppmärksamhet till de nyblivna föräldrarna och lämnar dem som frågetecken. Tänk vad det kan skilja sig i upplevelse.. Och tänk att det kan få skilja sig så mycket mellan förlossningsavdelningar inom samma sjukhus i samma stad. Det är inte att jag börjar tro att det ligger något i det som stod i GP förra veckan. Östra är en förlossningsfabrik, stor och opersonlig medan Mölndal är den lilla förlosnsingsavdelningen där det känns närmre med allt.

Läste precis om Patrik Isacsson som tydligen är skild från Sofia Rågenklint igen. Han har hittat en ny flamma. De skickar tydligen kärleksmeddelanden via twitter. När tidningen försöker nå Patrik så bekräftar han bara att det är sant att han har ett nytt förhållande men "med respekt för de inblandade" vill han inte säga mer. Nä, för twitter är ju så himla hemligt och ingen kan ju läsa där. Det är ungefär som att jag läste att några i ensamma mammorna går till attack mot TV3 för de inte tog någon hänsyn till barnen. Tala om att kasta sten i glashus...