theresemedmera

Jag vet att några av er stackars få läsare kommer "ooaaa" och aahhha" när jag skrivit detta och kanske även vilja ta på mig. Igår såg jag Charlie från Lyxfällan på Göteborgs Central! Jag gick typ en meter bakom honom!!! Aaaaaaaaahhhhhh!!

Går runt med en liten halvdeppig känsla i magen. Vet inte varför.. Bestämde mig för att fokusera på lite roliga grejer istället. Såg att kalendern fylls på av trevligheter framöver, sånt gillar vi att tänka på. Sen tröstköpte jag också ett lätt champagnefärgat nagellack på lunchen. Har dragit på översta lagret och om en stund blir det lager två. Känns lite bättre. Också en totalt ofarlig nyans ifall jag skulle kladda för mycket. Hade varit skillnad på ett chockrosa. Vet inte hur snyggt det hade sett ut om jag kom in med rosa naglar och fingrar på intervjun i eftermiddag...

Imorse ringde klockan 6.20. J:s klocka alltså. Han hade igår varit lite överambitiös i sin tro på när vi skulle gå upp en lördag för att börja med att lägga golv. Vid halv nio har han försökt väcka mig några gånger men inte nått önskar resultat så nu tar han i med hårdhandskarna. Han håller för in näsa så jag måste titta upp. Då står han där i sina fina arbetsbyxor (som en väldigt snäll sambo köpt till honom) och säger "nu får du gå upp för jag ska lägga golv". Så, då fick jag masa mig upp. Fick iaf äta frukost innan jag fick hjälpa till att bära ur madrasserna ur sängramen. Nu har jag förmodligen återupprättat mig själv för J kom precis ut ur sovrummet och kände kaffelukten och lade kommentaren "Åhh har du gjort kaffe till din hantverkare". Jag hoppas alla förstår mig nu när jag säger att jag kommer att fly lägenheten idag.. Vi är båda överens om att det är för allas bästa som jag gör det.

Har fått besked om att jag fortfarande är utvald. Några skulle inte få fortsätta bli det men jag är alltså det. Betyder att jag inte längre är 1 av 6 utav 100 sökanden utan att det är ett något mindre antal utav 100 som jag nu är en del av. Spännande!

På kontoret har vi ett större mötesrum. Ibland kommer en grupp medlemmar och lånar detta för möten. Fine. Men det är INTE ok att plundra vår fruktkorg! Tittar argt på dem genom mitt fönster, en annan kollega sa till och nu ska vi skriva en lapp. Ingen rör frukten så länge man inte är anställd. Det är min livlina på eftermiddagen.

Jag är en av sex utav över hundra. Redan där är jag nöjd men tro fanken om inte tävlingsmänniskan i mig vaknade ändå...

Ni vet den där känslan av att ha glömt bort något, den har förföjlt mig hela dagen. Hur mycket jag än letar bak i skallen så hittar jag inte vad jag söker. Men nu slog det mig. Kan det vara så att jag i min kaotiska jobbsituation har uppnått ett visst mått av kontroll och att känslan bara är där av ren vana? En slags fantomsmärta? Det är inget där men det känns så.

Jag bestämmer mig för att så är fallet, slappnar av och går vidare.

//T

Har skrivit om detta innan men det blir aktuellt igen. Jag vill så gärna rensa bland mina fejanvänner. Men det går liksom inte. Ni vet vissa man inte kan plocka bort. Typ gamla kollegor som det inte gått tillräckligt lång tid sen man jobbade ihop. En hade nästan klarat sig ur karenstiden då jag sprang på honom = ny karenstid... Jobbigt detta. Hur ska jag bete mig på nätet egentligen? För det är föga sannolikt att om jag springer på de som jag vill plocka bort så kommer de aldrig fråga varför jag gjort det, eller hur?

Pinsamt många av mina statusuppdateringar på Facebook handlar om mig och mitt badkar. Skärpning!