theresemedmera

I ett par veckor har jag då och då haft lock för örat. Sen i förrgår är det permanent. Vissa stunder är jag helt döv på vänster öra. Provade med en propplösare igår och det funkade uppenbarligen inte... Snyft, det är synd om mig.

Det kan vara så att jag i min väska går runt med ett anställningsavtal som bara väntar på att få en kråka på sig av mig. Om jag är sjukt nöjd? Jepp!

Var på en väldigt rolig möhippa i helgen. Det straffar sig idag måndag. "Åhh har hon en tvådagars" tänker ni nu. På sätt och vis säger jag. En tvådagars träningsvärk! Vi hade afrikansk dans med bruden och efteråt sa instruktören att det var vanligt med träningsvärk i korsrygg och nacke om man inte var van. Jag tror snart att någon smugit in och stelopererat min nacke inatt! Fruktansvärt är det!

Alltså ska alla ha barn 2010? Det verkar vara årets grej...

Jag tror nog att jag en liten crush på Henrik Torehammar. Ville bara säga det.

Varit på mässa idag där det delades ut en "goddie bag". Bla innehöll den en liten provpåse på ekologiskt godis. Segisar med lite sursött socker på. VARNING VARNING VARNING!! Undvik om möjligt. Mitt betyg är "duger i krig om kriget börjar bli fasligt långvarigt och all bark redan är uppäten på träden".

Är så trött, så trött. Ska dock planera roligheter så jag ska plocka fram lite extraenergi. Efter att jag fotbadat klart. Vad skönt det är! Kommit hem efter att ha spenderat nästan hela dagen ståendes, bara tappa upp vatten och sätta i fötterna. Avslappning. Mmmmm...

Snälla, rara TV4, sluta spela in Halv åtta hos mig i Stockholm! Denna säsongen har alla stockholmare varit så självgoda, taktiska och totalt ointressanta! Herregud vi snackar ett koncept med hobbykockar som får träffa 3 andra människor de aldrig mött och som de ska laga mat till och ha trevligt ihop med. Alla stockholmarna har hittills betett sig som om de har minst en stjärna i Guide Micheline och tar till så pretentiösa ord och betygsgrunder att jag storknar hemma i soffan. Jag har tom börjat ha en skämskudde i närheten när jag ska se programmet. Skärpning!

Jag har ju gått igenom ett antal intervjuer det senaste och där har jag bla sagt att jag alltid försöker se positivt på saker och ting och att jag är en person som tar tag i saker och ting.

Men imorse var det inte särskilt lätt att se något ljust i tillvaron överhuvudtaget... F*n vad jag var uppgiven. Satt och tänkte på mig själv som en klyscha som sagt så där i intervjuerna. Men vet ni vad? Jag drog mig upp. Jag ringde de nödvändiga samtalen som behövdes, blev jättebra. Mailade en mycket god vän och sa att jag kände mig lite deppig. Hon förstod fullständigt. En underbar anställd löste en kris som dykt upp inför morgondagen. Så nu sitter jag här med en bokad Fjällbackatur i maj, bättre humör och lite nya vettiga arbetsuppgifter och mitt största problem är vad jag ska äta till lunch. Feels lovely!

Kan nu meddela att jag är en av två utav över 100 sökanden! Woho!! Test är nästa (och sista) grej. Håll tummarna!

Jahapp. Påsken är över för denna gång. Jobbveckan inleds dock med två dagars kurs i Stockholm. Ganska lugnt alltså. Hos mig lever dock påsken kvar ett tag till iom allt det godis som fortfarande finns kvar. Mmmm, godis...

Jag vet att några av er stackars få läsare kommer "ooaaa" och aahhha" när jag skrivit detta och kanske även vilja ta på mig. Igår såg jag Charlie från Lyxfällan på Göteborgs Central! Jag gick typ en meter bakom honom!!! Aaaaaaaaahhhhhh!!

Går runt med en liten halvdeppig känsla i magen. Vet inte varför.. Bestämde mig för att fokusera på lite roliga grejer istället. Såg att kalendern fylls på av trevligheter framöver, sånt gillar vi att tänka på. Sen tröstköpte jag också ett lätt champagnefärgat nagellack på lunchen. Har dragit på översta lagret och om en stund blir det lager två. Känns lite bättre. Också en totalt ofarlig nyans ifall jag skulle kladda för mycket. Hade varit skillnad på ett chockrosa. Vet inte hur snyggt det hade sett ut om jag kom in med rosa naglar och fingrar på intervjun i eftermiddag...

Imorse ringde klockan 6.20. J:s klocka alltså. Han hade igår varit lite överambitiös i sin tro på när vi skulle gå upp en lördag för att börja med att lägga golv. Vid halv nio har han försökt väcka mig några gånger men inte nått önskar resultat så nu tar han i med hårdhandskarna. Han håller för in näsa så jag måste titta upp. Då står han där i sina fina arbetsbyxor (som en väldigt snäll sambo köpt till honom) och säger "nu får du gå upp för jag ska lägga golv". Så, då fick jag masa mig upp. Fick iaf äta frukost innan jag fick hjälpa till att bära ur madrasserna ur sängramen. Nu har jag förmodligen återupprättat mig själv för J kom precis ut ur sovrummet och kände kaffelukten och lade kommentaren "Åhh har du gjort kaffe till din hantverkare". Jag hoppas alla förstår mig nu när jag säger att jag kommer att fly lägenheten idag.. Vi är båda överens om att det är för allas bästa som jag gör det.

Har fått besked om att jag fortfarande är utvald. Några skulle inte få fortsätta bli det men jag är alltså det. Betyder att jag inte längre är 1 av 6 utav 100 sökanden utan att det är ett något mindre antal utav 100 som jag nu är en del av. Spännande!

På kontoret har vi ett större mötesrum. Ibland kommer en grupp medlemmar och lånar detta för möten. Fine. Men det är INTE ok att plundra vår fruktkorg! Tittar argt på dem genom mitt fönster, en annan kollega sa till och nu ska vi skriva en lapp. Ingen rör frukten så länge man inte är anställd. Det är min livlina på eftermiddagen.

Jag är en av sex utav över hundra. Redan där är jag nöjd men tro fanken om inte tävlingsmänniskan i mig vaknade ändå...

Ni vet den där känslan av att ha glömt bort något, den har förföjlt mig hela dagen. Hur mycket jag än letar bak i skallen så hittar jag inte vad jag söker. Men nu slog det mig. Kan det vara så att jag i min kaotiska jobbsituation har uppnått ett visst mått av kontroll och att känslan bara är där av ren vana? En slags fantomsmärta? Det är inget där men det känns så.

Jag bestämmer mig för att så är fallet, slappnar av och går vidare.

//T