theresemedmera

Känns som om jag är på väg ur en svacka nu. Den senaste tiden (ett par månader?) har jag känt att det varit för mycket. Det har hänt så mycket i mitt liv som jag inte själv kan påverka och när jag har haft möjlighet att påverka så har jag tagit på mig alldeles för mycket. Nu börjar jag se slutet på den här prestera och planerafasen. Att inte kunna glädja sig åt saker som går eller gått bra för att nästa sak att ta itu med redan står och knackar på dörren. Att vara så trött att man knappt orkar prata med sin man på kvällarna. Att vakna mitt i nätterna för att komma på någon petitess men ändå ligga och vrida och vända sig över det. Jag vill kunna se fram emot våren med tillförsikt och en hel massa tid för mig själv att inte behöva göra någonting på.