theresemedmera

Jag har ju gått igenom ett antal intervjuer det senaste och där har jag bla sagt att jag alltid försöker se positivt på saker och ting och att jag är en person som tar tag i saker och ting.

Men imorse var det inte särskilt lätt att se något ljust i tillvaron överhuvudtaget... F*n vad jag var uppgiven. Satt och tänkte på mig själv som en klyscha som sagt så där i intervjuerna. Men vet ni vad? Jag drog mig upp. Jag ringde de nödvändiga samtalen som behövdes, blev jättebra. Mailade en mycket god vän och sa att jag kände mig lite deppig. Hon förstod fullständigt. En underbar anställd löste en kris som dykt upp inför morgondagen. Så nu sitter jag här med en bokad Fjällbackatur i maj, bättre humör och lite nya vettiga arbetsuppgifter och mitt största problem är vad jag ska äta till lunch. Feels lovely!