Konstig saknad

Jag säger alltid att jag hade som roligast mellan 19-22 år gammal. Enligt det har jag alltså inte haft kul på 5 år. Och det stämmer inte riktigt. Men ibland när man ser kort från förr eller spanar in någon vän på fejan som man lärde känna för ett bra tag sedan och alla har spridits ut över landet så kan jag drabbas av en enorm sentimentalitet och saknad efter de dagarna. Fasiken vad roligt jag hade, ett väldigt sorglöst liv vänner runtomkring och plugget. Nu är det inte så att jag idag saknar vänner, har drabbats av alla världens sorger eller går och har tråkigt hela dagarna. Men visst är det annorlunda, inte sämre, inte bättre men annorlunda. Nu ska jag ta mig ur den här söndagsbluesen eller vad det är och göra något roligare.
//T

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0